Vad gör man inte för att hålla modet uppe? – Bakis-karré a la midsommardagen

Sliten och jävlig efter midsommar men innan de värsta svettningarna oundvikligen skulle komma, gjorde jag det mogna övervägandet att ge mig på en bit fläskkarré som låg i kylen. Målet var vad rödnackarna kallar för ”pulled pork”, på svenska ”långkok”, för mig ”mat som sköter sig själv så att jag kan försöka sova ett par timmar till”.

Hursomhelst så högg jag några hål i köttet (kändes bra på ett osunt sätt) och petade ner några vitlöksklyftor och lite chili.

Köttet ska sen ner i gryta och rullas i salt.

Sen skulle det vara någon sorts smet man skulle kladda in köttet i som till stor del var baserad på ketchup vilket självklart inte var något som fanns i kylen. Kunde kanske ha vart en god idé att kolla det innan men man kan väl säga att jag inte var precis 100 % på banan. Men som den renässansman jag är så lät jag ju inte det här stoppa mig utan jag googlade på ketchuprecept och gjorde egen.

Ketchup

Tomater
Tomatpuré
Balsamvinäger
Socker
Salt

Resten av smeten

Chilipulver
Lite BBQ-sås
Lite worshestersås
Någon sorts lökfond
Spiskummin
Lite citron
mer socker
Lite örter, timjan och oregano, vilket nog inte borde vart med men man känner sig ju så jävla kockig när man får hacka upp färska örter.

(Nu blev det rätt mycket vätska av tomaterna jag mixade ner, men skulle man vilja göra såsen på ketchup ska man nog ha i någon deciliter vatten också.)

Sen slabbade jag in köttet i såsen hackade upp några sorgsna lökhalvor jag hittade längst in i kylen, bakom ett paket gräddfil som hade passerat sitt bäst-före-datum med lite drygt en månad, sen in i ugnen på 150 grader (för det är den lägsta värmen gasugnen går med på, i receptet stod det 125).

Sen ner i soffan för att maratonkolla på Top model England, vilket jag måste erkänna höll högre underhållningsvärde än sin amerikanska förlaga, främst med tanke på att den tattiga produktionen och det låg mycket fokus på att de bråkade och festade snarare än på fashion. Det var även intressant ur rent rasbiologiskt perspektiv då man kan konstatera att den brittiska genbanken uppenbarligen har ramlat från fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner.

Ca 14.20 åkte den in och typ 6 timmar av bakfyllesvettningar och huvudvärk senare var det dags att ta ut fanskapet ur ugnen, vid det laget hade luktat gött inne från köket ett par timmar och hungern var minst sagt påtaglig.

Hur lång tid det tar är nog lite flytande beroende på hur stor köttbiten är, men när köttet är jävligt mört och faller isär lätt är det klart.

Jag fick också lite spel precis innan det var klart och kom på att jag ville äta det i bröd, mat som äts med händerna är i min mening, utan tvekan, bäst.

Eftersom det kändes enklare att slänga ihop något enkelt bakpulverbröd än att klä på sig och gå flera meter till affären, så gjorde jag ett, lite löst efter ett recept jag hittade efter att ha googlat på ”tunnbröd i stekpanna” (skulle vara filmjölksbas och honung, men det hade vi ju såklart inte så det blev yoghurt/gräddfil och sockerlag i stället).

Hursomhelst så serverades det hela följaktligen i bröd med lite sallad och grönsaker samt en klick kräm fräsch.
Min så kallade bättre hälft Gaby (som förövrigt tillbringade hela dagen i soffan medan jag slet och kämpade i köket), tycktes uppskatta slutresultatet (alternativt ljög hon för att inte såra mina känslor) oavsett så blir slututlåtandet matigt som fan och godare bakfyllekäk än pizza (pizza tar ju å andra sidan inte en hel dag att få klar och kräver bara 70 spänn och en liten promenad i arbetsinsats så i slutändan vinner nog pizzan i alla fall).

/Mats(y)

One response to “Vad gör man inte för att hålla modet uppe? – Bakis-karré a la midsommardagen

  1. Pingback: Veckans länkkärlek v 25 | Matgeek

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.