Tips från coachen – ät på Glädje i Skövde

 

Helgen som gick tillbrinagde jag hos min kära vän Racheli i Skövde. Hitintills har jag funnit få saker som lockat med den staden (undantaget Racheli och grabbarna i Vänsternäven). Men efter att ha ätit på Glädje, där Rachelis pojkvän Oscar jobbar som kock, så kommer jag nu på mig själv med att redan sukta efter ännu ett besök på shlätta.

Glädje ligger mitt på Skövdes pulserande nöjesgata, insprängd mellan de två klassiska krogarna som återfinns i varje medelstor svensk stad värd namnet: Harrys och Pitchers. Men medan matupplevelsen på de sistnämnda ofta inte sträcker sig längre än till frityroljesmakande pommes så lever Glädje verkligen upp till sitt namn och levererar just matglädje (så till den milda grad att jag förlåter dem för det irriterande bakgrundssorlet som går igång när man besöker deras webbsida).

Kvällen fick vad man kan kalla en drömstart då vi genom ett listigt bordsbyte lyckades roffa åt oss två korgar av det hembakade brödet, som snabbt mumsades upp i sällskap med en utmärkt fördrink. Under tiden funderade vi på varför det inte finns en restaurang/café i Sverige som helt satsar på bröd med tillbehör. Helt ärligt känner jag ofta att brödet är bland det bästa när man går ut och äter.

Till förrätt åt jag sedan en råbiff , som jag tillskrev epitetet dekonstruerad (kändes postmodernt och intelektuellt) med rödbetor, kaprismajo och bakad äggula. Medan vi satt där och njöt drömde vi ihop en gigantisk råbiff, en råbiff man skulle kunna beställa till ett helt sällskap, likt en familjepizza eller partysushi – en loaf tartare (eller på svenska råbiff-limpa). En megaråbiff för hela sällskapet. Bara namnet loaf tartare…

Vi presenterade entusiastiskt vår idé för Oscar. Han var inte lika imponerad.

Låt oss återgå till maten på Glädje. Huvudrätten var en underbar dragonbakad kyckling med kantareller, bönor och

färskpotatisstomp med rostad vitlök i nån god sky. När jag tagit mig igenom större delen av huvudrätten hade brödet landat i magen och jag fick som så många gånger förr mitt straff för brödfrossandet – mättnaden.

Men skam den som ger sig! Efter en dryckespaus gled även en klassisk crème brûlée ner genom matsmältningssystemet.

Allt detta till det extremt fasila priset av knappt 600 kronor. När vi gick därifrån kunde vi inte låta bli att le i mjugg åt de stackare som satt och käkade medelmåttiga hamburgare och plankstekar på uteserveringen mitt emot till samma pris som man får en varmrätt inne på Glädje för.

Så nu kära vänner, nu har ni en god anledning att besöka Skövde.