Långtidsmarinerad fläskfilé

flaskfile

Ett berg av kött, mmmmmmm.

När min mamma bjuder på buffé finns den här fläskfilén allt som oftast med, och det är alltid den som tar slut först på bordet. Har man väl tagit en bit måste man genast ta en till, och en till, och en till…

Den är helt enkelt galet god, underbart saftig med en härlig syrlighet från äppelcidervinägern! Hemligheten är att den ligger i marinad och gottar till sig i åtminstone två dygn.

Det här behöver du:

  • Fläskfilè
  • 1,5 dl soja
  • 0,5 dl äppelcidervinäger
  • 2 msk flytande honung
  • 4 pressade vitlöksklyftor
  • 2 tsk svartpeppar
  • 2 tsk timjan

Dela fläskfilén på mitten. Stek bitarna så att de får fin färg. In i ugnen på 125 grader i 30 minuter. Blanda ihop marinaden i en påse.

När köttet gått klart i ugnen, lägg genast ner det i påsen. In i kylskåpet och låt marinera i 2-3 dygn. Vänd på påsen när du kommer ihåg.

När du inte kan hålla dig längre, ta ut fläskfilén och skiva i tunna skivor. Supergott till potatissallad, eller vilken sallad som helst faktiskt. Eller på buffébordet när du ställer till med kalas!

Vad gör man inte för att hålla modet uppe? – Bakis-karré a la midsommardagen

Sliten och jävlig efter midsommar men innan de värsta svettningarna oundvikligen skulle komma, gjorde jag det mogna övervägandet att ge mig på en bit fläskkarré som låg i kylen. Målet var vad rödnackarna kallar för ”pulled pork”, på svenska ”långkok”, för mig ”mat som sköter sig själv så att jag kan försöka sova ett par timmar till”.

Hursomhelst så högg jag några hål i köttet (kändes bra på ett osunt sätt) och petade ner några vitlöksklyftor och lite chili.

Köttet ska sen ner i gryta och rullas i salt.

Sen skulle det vara någon sorts smet man skulle kladda in köttet i som till stor del var baserad på ketchup vilket självklart inte var något som fanns i kylen. Kunde kanske ha vart en god idé att kolla det innan men man kan väl säga att jag inte var precis 100 % på banan. Men som den renässansman jag är så lät jag ju inte det här stoppa mig utan jag googlade på ketchuprecept och gjorde egen.

Ketchup

Tomater
Tomatpuré
Balsamvinäger
Socker
Salt

Resten av smeten

Chilipulver
Lite BBQ-sås
Lite worshestersås
Någon sorts lökfond
Spiskummin
Lite citron
mer socker
Lite örter, timjan och oregano, vilket nog inte borde vart med men man känner sig ju så jävla kockig när man får hacka upp färska örter.

(Nu blev det rätt mycket vätska av tomaterna jag mixade ner, men skulle man vilja göra såsen på ketchup ska man nog ha i någon deciliter vatten också.)

Sen slabbade jag in köttet i såsen hackade upp några sorgsna lökhalvor jag hittade längst in i kylen, bakom ett paket gräddfil som hade passerat sitt bäst-före-datum med lite drygt en månad, sen in i ugnen på 150 grader (för det är den lägsta värmen gasugnen går med på, i receptet stod det 125).

Sen ner i soffan för att maratonkolla på Top model England, vilket jag måste erkänna höll högre underhållningsvärde än sin amerikanska förlaga, främst med tanke på att den tattiga produktionen och det låg mycket fokus på att de bråkade och festade snarare än på fashion. Det var även intressant ur rent rasbiologiskt perspektiv då man kan konstatera att den brittiska genbanken uppenbarligen har ramlat från fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner.

Ca 14.20 åkte den in och typ 6 timmar av bakfyllesvettningar och huvudvärk senare var det dags att ta ut fanskapet ur ugnen, vid det laget hade luktat gött inne från köket ett par timmar och hungern var minst sagt påtaglig.

Hur lång tid det tar är nog lite flytande beroende på hur stor köttbiten är, men när köttet är jävligt mört och faller isär lätt är det klart.

Jag fick också lite spel precis innan det var klart och kom på att jag ville äta det i bröd, mat som äts med händerna är i min mening, utan tvekan, bäst.

Eftersom det kändes enklare att slänga ihop något enkelt bakpulverbröd än att klä på sig och gå flera meter till affären, så gjorde jag ett, lite löst efter ett recept jag hittade efter att ha googlat på ”tunnbröd i stekpanna” (skulle vara filmjölksbas och honung, men det hade vi ju såklart inte så det blev yoghurt/gräddfil och sockerlag i stället).

Hursomhelst så serverades det hela följaktligen i bröd med lite sallad och grönsaker samt en klick kräm fräsch.
Min så kallade bättre hälft Gaby (som förövrigt tillbringade hela dagen i soffan medan jag slet och kämpade i köket), tycktes uppskatta slutresultatet (alternativt ljög hon för att inte såra mina känslor) oavsett så blir slututlåtandet matigt som fan och godare bakfyllekäk än pizza (pizza tar ju å andra sidan inte en hel dag att få klar och kräver bara 70 spänn och en liten promenad i arbetsinsats så i slutändan vinner nog pizzan i alla fall).

/Mats(y)

Dagens ordvits

Den här bilden finner jag otroligt roande och synnerligen passande på Grisenskriker. Speciellt eftersom jag ÄLSKAR Sir Mix-A-Lots gamla härliga slagdänga som skämtet anspelar på. Min goda vän Sara kan rappa hela texten utantill, mycket imponerande.

Trevlig helg på er!

/Betty

Vitlöks- och rosmarinspäckad kotlettrad

Saftig gris med insprängd vitlök. Det vattnas i munnen bara av att skriva det. Vi åt den tillsammans med sparrispotatis och en sås med ännu mer vitlök.

Det här behövs för köttet:

  • En bit benfri kotlettrad
  • Vitlök
  • Rosmarin (färsk)
  • salt & peppar

Salta och peppra köttet, bryn det runtom så att det får fin färg. Gå loss på skinkan och hugg hål i den med en kniv. Dela vitlöksklyftorna i fyra på längden. Tryck ner en vitlöksbit tillsammans med lite rosmarin i varje hål, ingenting ska sticka upp. In i ugnen på 175 grader och låt den ligga där tills innertemperaturen är 60-65 grader. Ta ut och låt ligga under folie en stund.

Potatisen:

Sparrispotatis i klyftor (behåll skalet på, sparar tid och smak), på med olivolja, salt peppar och färsk rosmarin. In i ugnen på 225 grader i cirka 15 minuter.

Såsen:

  • 3 dl grädde
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1-2 msk balsamvinäger
  • 1 kycklingbuljong

Pressa ner vitlöken i grädden, i med buljong och balsamvinäger. Salta och peppra eventuellt. Låt koka på svag värme i 15-20 minuter så att den tjocknar.

Rimmat fläsklägg med rasande gott rotmos

Grisen Skriker-bloggen har äntligen vaknat! Den är hungrig, skär och med spring i benen och galet sugen på en klassiker; rimmat fläsklägg med rotmos.

Tokälskar sådan här matlagning! Enkla, tydliga smaker som tar plats och som man inte kan fuska sig till. Här handlar det om tid och kärlek som resulterar i gomsegel som vibrerar av vällust.

Ingredienser:

  • 1,5-2 kg rimmat fläsklägg (med fördel med benet kvar)
  • Gul lök
  • Morötter
  • Lagerblad
  • Kryddpeppar
  • Färsk timjan
  • Salt

Och till rotmoset:

  • Kålrot
  • Potatis
  • Palsternacka
  • Ett uns riven ingefära
  • Smör
  • Spad från fläskläggskoket
  • Salt och peppar

Så här enkelt är det!

  1. Koka upp några liter vatten i en stor kastrull och lägg ned fläsklägget. Vattnet ska täcka fläsklägget.
  2. Kasta ned några lagerblad och några kryddpepparkorn.
  3. Låt det koka upp och sänk värmen lite och kör ned den gula löken, två morötter och ett knippe timjan.
  4. Nu ska fläsklägget gosa runt (läs: sjuda) i två timmar.
  5. Koka kålroten, morötter och potatis tills att de är mjuka.
  6. När fläsket börjar släppa från benet är det klart och du kan ställa det vid sidan om. Häll inte av allt spad – det ska du strax använda!
  7. Mixa, mosa eller rör ihop moset och späd med fläskläggsspadet.
  8. Riv ned lite ingefära i moset och toppa med en klick smör. Smaka av med salt och peppar.
  9. Servera nu fläsklägget (med eller utan ben) tillsammans med rotmoset och en god senap.