Den godaste burriton du någonsin kommer sätta tänderna i

Klar att vikas.

I det här långa blogginlägget kommer ni hitta recept på pintobönor, chili- och vitlöksdränkt zucchini, pico de gallo, rostad paprika och guacamole. I dag tänkte jag nämligen dela med mig av en av mina absoluta favoriträtter. För de som känner mig kommer det nog som en chock att denna rätt är vegansk, men så är det! 

Burrito (som betyder liten åsna) är en maträtt som består av en vetetortilla fylld med massa gott, basen är ofta bönor och mexikanskt ris. Sedan förekommer allt som oftast salsa och guacamole också.

Innan det här inlägget är slut ska vi ha förbrukat samtliga av godsakerna på bilden här intill. Sen är det klart att det inte skulle bli äckligare om man stoppade  med lite limekyckling eller biff… man kan ju egentligen stoppa pecis vad man vill i en burrito. Men saknar faktiskt inte kött alls i denna rätt! :)

Burriton med just det här innehållet var dock min första bekantskap med det mexikanska köket – förutom svenska tacomyset då, som är en blek kopia. Introduktionen inträffade någon gång under tidigt 2000-tal. Jag var tillsammans med en kille vars pappa är halvmexikan och som lagar fantastisk mat. Det var hemma i deras kök som min kärlek till det mexikanska köket väcktes. För detta är jag dem evigt tacksam.

Vi börjar med stapelvaran i det mexikanska köket – bönor. Det vanligaste är att använda pinto- eller svarta bönor. Vi ska laga pintobönor. Pintobönorna är lite nötiga i smaken och påminner om kidneybönor, har ett fint brunspräckligt mönster som dock försvinner när de kokas.

Pintobönor

  • 1 paket pintobönor
  • Gul lök
  • Buljong (jag tog kyckling)
  • Chilipulver
  • Spiskummin
  • Oregano
  • Olja
  • Salt och peppar
  • (bacon, är väldigt vanligt att ha i, men ingår inte här)

Gör mycket! De blir nämligen ännu godare att äta bönorna dagen efter då du gjort refried beans av dem.

Nå väl, den här exercisen börjar nästan ett dygn innan själva middagen ska inträffa, men då med minimal arbetsinsats. Bönorna behöver läggas i blöt strax innan läggdags. Innan du blötlägger, häll ut bönorna och se till att det inte finns några stenar kvar, det brukar det alltid göra.

Nu kan du gå och sova och drömma om den goda maten du ska laga i morgon.

Dagen efter:

Häll av vattnet och häll bönorna i en kastrull med buljong, den ska nå några centimeter ovanför bönorna. I med lök och vitlök, chilipulver och lite spiskummin. Koka upp och låt sedan koka på svag värme i två timmar. Rör om nån gång och häll på mer vatten om det behövs.

 

När bönorna kokat två timmar, tillsätt olja, salt, peppar och oregano. Koka en halvtimme till. Klart!

Chili- och vitlöksdränkt zucchini

Så här ser det ut när det är klart.

Varning – beroendeframkallande! Passar också utmärkt att ha i vanliga fredagsmystacos eller som sällskap till en köttbit.

  • 2 zucchinis
  • 2 gula lökar
  • 3-4 vitlöksklyftor
  • Chilipulver
  • 1 färsk chili
  • Olivolja
  • Salt, peppar

Skiva zucchinin, lägg i stekpanna med mycket olivolja och stek sedan i omgångar så att alla skivor får fin färg.

Om du har en stekpanna med lock så kan du fortsätta använda den. Om du som jag inte har det – lägg över zucchinin i en gryta med ännu mer olivolja och skivad lök plus färska chilin. Stek tills löken blivit mjuk. Nu är det dags att ha i vitlöken (pressad för min del), chilipulver, salt och peppar. Rör runt ordentligt. 

Sänk värme och låt fortsätt steka under lock med liten glänta, rör om ibland. Den goda smaken kommer av allt chilipulver som fastnar i botten som du sedan skrapar loss under dina omrörningsomgångar och blandar med resten. Det ska drypa av olja, så häll på lite mer för säkerhets skull. Stek i 15-25 minuter tills zucchinin är mjuk och lealös (som på den översta bilden).

 

Pico de gallo/salsa

  • 4 Tomater
  • 1 liten rödlök
  • Chili
  • Lime
  • Koriander

Tryck ur kärnhusen ur tomaterna och hacka sedan i små bitar. Finhacka rödlök och chili. Blanda allting tillsammans med koriander, lime, salt och nymalen svartpeppar. Klart!

Vill du hellre ha såsig salsa? Då är det bara att köra blandningen i en mixer.

Rostad paprika

Endast en ingrediens här – kanske inte så överraskande så är det paprika, röd paprika.

Dela paprikorna i halvor, skölj och ta ur kärnhusen. Lägg halvorna på en plåt (med bakplåtspapper eller folie). Sätt plåten högst upp i ugnen på högsta värme – paprikorna ska utsättas för skoningslös behandling. De är inte klara förrän skalet gått från rött till svart.

När de är det, ta ut dem, lägg dem i en plastpåse och låt kallna i kylskåp. När de går att hantera dem utan att bränna fingrarna, ta upp dem och skala av det svarta lagret. Nu har du fått en mjuk oljig paprika som har en helt annan smak än den råa. Lägg de skalade paprikorna i en djup skål, lämna dem ett tag och de kommer att släppa ifrån sig en ljuvlig  olja.

Guacamole

  • 2 avocados
  • 1/2 lime
  • Salt och peppar

Det bästa sättet att få ut kärnan på. Hugg i med kniven, vrid om och lyft.

Som jag sagt tidigare är jag en av dem som tycker att guacamolen är godast utan massa extragrejer som vitlök och chili i, den är ju ändå där för att kyla ner lite av hettan i den andra maten. Därför brukar jag helt sonika bara mosa avocadosarna tillsammans med lime, svartpeppar från kvarn och salt. Gör den inte helt slät, det ska vara lite chunky.

 Tortillabröd

Förra helgen testade jag att för första gången göra egna tortillabröd, på inrådan från Jonas Cramby som släppt den mig veterligen första tex-mex-kokboken på svenska. Det blev gott, men inte SÅ gott att jag alltid kommer orka göra det. Att knåda deg, kavla osv tar rätt lång tid. Jag är för lat helt enkelt.

Visst, färska, egengjorda är godast, men! Jag har en genväg jag tycker ni kan ta till för att piffa upp de färdigköpta. Hemligheten är att precis innan servering steka tortillabröden i en riktigt het gjutjärnspanna, den ska vara så varm att det nästan ryker (men ingen olja eller smör i). Räcker med 30 sekunder per sida och gör brödet så otroligt mycket godare.

Servering

Nu är det klart för servering! Och det är inte svårare än att du lägger alla goda grejer du lagat i tortillabrödet och viker ihop till en burrito.

Habanerosås.

Gott att ha till är ost och några droppar av en god starksås. Lite extra koriander att toppa med skadar heller inte!

/Betty

 

Nu är det bara att njuta!

Gigantisk räkmacka och triumf i På Spåret

Älska kombinationen av somrig räkmacka och adventsljusstaken.

I går var dagen då jag för första gången tänkte laga hummer, kollade upp ett recept signerat Per Morberg och allt. Men när jag kommer ner på Hemköp efter jobbet gapar hummerlådan med de förmånligt prissatta krabaterna tom.

Eftersom mina smaklökar skrek efter skaldjur fick det i stället bli hummerns väldigt mycket mindre släkting, räkan. Räkor och vitt vin är ju en härlig fredagsklassiker som mina föräldrar alltid åt när jag bodde hemma. 80- och tidiga 90-talets motsvarighet till dagens tacomys kan man kanske säga. Romantisk nostalgi. Och dessutom – instant sommarkänsla!

Två krav för en god räkmacka

  • Använd absolut inte färdigskalade räkor, även om de är av bra kvalitet så är de aldrig lika goda.
  • Gör din egen majonäs, det går supersnabbt:

Ta två äggulor, 1-2 tsk dijonsenap, 1 msk vitvinsvinäger och vispa ihop. Tillsätt sedan rapsolja långsamt under vispning (elvisp underlättar så klart). När majonäsen fått önskad tjocklek – blev runt 2 dl för oss – smaka av med salt.

Vi blandade räkorna med finhackad rödlök, gurka (urkärnad, skalad och tärnad), avocado och lite hackad dill. Salta och peppra.

Koka ägg och hacka.

Nu är det bara att börja bygga upp berget.

Som grund använde vi några skivor vitt surdegsbröd. Bre sedan på ett tjockt lager av majonäsen. På med några skivor romansallad, räkblandningen och det hackade ägget. Och sedan pricken över i – mer majonäs! Ringla lite mer över din skapelse.

Sedan saknas endast några droppar citronsaft för att fullborda denna fantastiskt goda skapelse.

Till räkmackan drack vi min nya favorit bland de vita vinerna – Stoneleigh Sauvignon Blanc. 99 kronor på bolaget. Det är friskt och smakar mycket mer än bara vitt vin. Första gången jag drack det trodde jag att det var fläder det smakade, men krusbär är det tydligen enligt experterna.

Vi såg självfallet till att ha maten klar lagom till starten av På Spåret. Jag ÄLSKAR ordvitsar och Fredrik Lindström är min idol! Och under gårdagskvällen lyckades jag med den oerhörda bedriften att gissa ett av resmålen på tiopoängsnivån, Nyköping.

Jag är oerhört stolt.

/Betty

EAT ME EAT ME EAT ME EAT ME