Vad gör man inte för att hålla modet uppe? – Bakis-karré a la midsommardagen

Sliten och jävlig efter midsommar men innan de värsta svettningarna oundvikligen skulle komma, gjorde jag det mogna övervägandet att ge mig på en bit fläskkarré som låg i kylen. Målet var vad rödnackarna kallar för ”pulled pork”, på svenska ”långkok”, för mig ”mat som sköter sig själv så att jag kan försöka sova ett par timmar till”.

Hursomhelst så högg jag några hål i köttet (kändes bra på ett osunt sätt) och petade ner några vitlöksklyftor och lite chili.

Köttet ska sen ner i gryta och rullas i salt.

Sen skulle det vara någon sorts smet man skulle kladda in köttet i som till stor del var baserad på ketchup vilket självklart inte var något som fanns i kylen. Kunde kanske ha vart en god idé att kolla det innan men man kan väl säga att jag inte var precis 100 % på banan. Men som den renässansman jag är så lät jag ju inte det här stoppa mig utan jag googlade på ketchuprecept och gjorde egen.

Ketchup

Tomater
Tomatpuré
Balsamvinäger
Socker
Salt

Resten av smeten

Chilipulver
Lite BBQ-sås
Lite worshestersås
Någon sorts lökfond
Spiskummin
Lite citron
mer socker
Lite örter, timjan och oregano, vilket nog inte borde vart med men man känner sig ju så jävla kockig när man får hacka upp färska örter.

(Nu blev det rätt mycket vätska av tomaterna jag mixade ner, men skulle man vilja göra såsen på ketchup ska man nog ha i någon deciliter vatten också.)

Sen slabbade jag in köttet i såsen hackade upp några sorgsna lökhalvor jag hittade längst in i kylen, bakom ett paket gräddfil som hade passerat sitt bäst-före-datum med lite drygt en månad, sen in i ugnen på 150 grader (för det är den lägsta värmen gasugnen går med på, i receptet stod det 125).

Sen ner i soffan för att maratonkolla på Top model England, vilket jag måste erkänna höll högre underhållningsvärde än sin amerikanska förlaga, främst med tanke på att den tattiga produktionen och det låg mycket fokus på att de bråkade och festade snarare än på fashion. Det var även intressant ur rent rasbiologiskt perspektiv då man kan konstatera att den brittiska genbanken uppenbarligen har ramlat från fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ner.

Ca 14.20 åkte den in och typ 6 timmar av bakfyllesvettningar och huvudvärk senare var det dags att ta ut fanskapet ur ugnen, vid det laget hade luktat gött inne från köket ett par timmar och hungern var minst sagt påtaglig.

Hur lång tid det tar är nog lite flytande beroende på hur stor köttbiten är, men när köttet är jävligt mört och faller isär lätt är det klart.

Jag fick också lite spel precis innan det var klart och kom på att jag ville äta det i bröd, mat som äts med händerna är i min mening, utan tvekan, bäst.

Eftersom det kändes enklare att slänga ihop något enkelt bakpulverbröd än att klä på sig och gå flera meter till affären, så gjorde jag ett, lite löst efter ett recept jag hittade efter att ha googlat på ”tunnbröd i stekpanna” (skulle vara filmjölksbas och honung, men det hade vi ju såklart inte så det blev yoghurt/gräddfil och sockerlag i stället).

Hursomhelst så serverades det hela följaktligen i bröd med lite sallad och grönsaker samt en klick kräm fräsch.
Min så kallade bättre hälft Gaby (som förövrigt tillbringade hela dagen i soffan medan jag slet och kämpade i köket), tycktes uppskatta slutresultatet (alternativt ljög hon för att inte såra mina känslor) oavsett så blir slututlåtandet matigt som fan och godare bakfyllekäk än pizza (pizza tar ju å andra sidan inte en hel dag att få klar och kräver bara 70 spänn och en liten promenad i arbetsinsats så i slutändan vinner nog pizzan i alla fall).

/Mats(y)

True Blood och en italiensk kycklingsallad

Vi vet, vi har varit dåliga bloggare i det  senaste och det resulterade i att jag och Betty satte press på oss; innan veckans slut skulle vi båda ha bloggat annars skulle vi bjussa den andre på AW.

Betty var duktig och klarade av sitt inlägg snabbt (precis som förväntat) och jag sköt upp mitt till veckans sista timme (ännu mer förväntat). Och eftersom jag hade press på mig fick jag bara gilla läget och göra ett inlägg av vad som stod på kvällens meny, det vill säga en italiensk kycklingsallad framför True Blood.

Ingredienser

Till örtvinegretten:

– En god olivolja
– Lite rapsolja
– Två vitlöksklyftor
– Balsamicovinäger
– Oregano
– Basilika
– Flingsalt
– Peppar

Till salladen:

– En grillad kyckling
– Några deciliter pasta
– Cocktailtomater
– Parmesanost
– Gurka (gott med crunchet)
– Lite olika sorters god bladsallad
– Mozzarellaost

Det är så pass enkelt så jag tror att våra bloggläsare inte behöver någon närmare förklaring än så.

 

 

/Gaby

Rimmat fläsklägg med rasande gott rotmos

Grisen Skriker-bloggen har äntligen vaknat! Den är hungrig, skär och med spring i benen och galet sugen på en klassiker; rimmat fläsklägg med rotmos.

Tokälskar sådan här matlagning! Enkla, tydliga smaker som tar plats och som man inte kan fuska sig till. Här handlar det om tid och kärlek som resulterar i gomsegel som vibrerar av vällust.

Ingredienser:

  • 1,5-2 kg rimmat fläsklägg (med fördel med benet kvar)
  • Gul lök
  • Morötter
  • Lagerblad
  • Kryddpeppar
  • Färsk timjan
  • Salt

Och till rotmoset:

  • Kålrot
  • Potatis
  • Palsternacka
  • Ett uns riven ingefära
  • Smör
  • Spad från fläskläggskoket
  • Salt och peppar

Så här enkelt är det!

  1. Koka upp några liter vatten i en stor kastrull och lägg ned fläsklägget. Vattnet ska täcka fläsklägget.
  2. Kasta ned några lagerblad och några kryddpepparkorn.
  3. Låt det koka upp och sänk värmen lite och kör ned den gula löken, två morötter och ett knippe timjan.
  4. Nu ska fläsklägget gosa runt (läs: sjuda) i två timmar.
  5. Koka kålroten, morötter och potatis tills att de är mjuka.
  6. När fläsket börjar släppa från benet är det klart och du kan ställa det vid sidan om. Häll inte av allt spad – det ska du strax använda!
  7. Mixa, mosa eller rör ihop moset och späd med fläskläggsspadet.
  8. Riv ned lite ingefära i moset och toppa med en klick smör. Smaka av med salt och peppar.
  9. Servera nu fläsklägget (med eller utan ben) tillsammans med rotmoset och en god senap.

Grisen är tyst, men…

…snart väcker vi den skäre lille rackar’n till liv!